Saknaden är väldigt stor, alldeles för stor! Det känns som om man inte har nått att gå upp till längre. Ingenting att göra på dagarna. Man går och kollar via fönstret ibland, bara för att se att han inte har smitit. Inge mer hälsningar så fort man går ut genom dörren, på morgonen, dagen eller kvällen! Jag ville egentligen inte, men jag var tvungen. Ville inte att han skulle stå här utan man en dag. Men det var jobbigt, jobbigt att känna saknaden efter honom! Han satte sig verkligen in i mitt hjärta!

oXoX